Hur
många gånger har du blivit besviken över dina undervattensbilder?
Kanske undrat: är det mig eller kameran
det är fel på??
Hav tröst!
Trots 40 år i jobbet blir jag ständigt lika besviken första
gången jag ser en nyframkallad rulle...
Men jag litar mer på mina egna ögon än på färgfilmens
förmåga att återge motiven.
Och jag har kommit på knep för att förmå bilderna att
visa det jag verkligen har sett.
För hur ser det
ut
nere i vattnet
egentligen??
Abborrar
i Largen vid Norrtälje ser de ut
|
så
här... |
...
eller så här? |
 |
 |
"Snöstormen"
i bakgrunden är oundviklig, eftersom blixt måste användas.
Gröndiset i förgrunden är lika oundvikligt, eftersom vattnet
är grönt och disigt!
Men "råskanningen" till vänster stämmer inte
med min minnesbild från dyket.
I datorn har jag återställt bilden till det synintryck jag
fick när jag tog bilden.
|
Korallreven
utanför Hurghada i Röda Havet ser de ut
|
så
här... |
...
eller så här? |
 |
 |
Trots att
jag använde blixt, blev korallerna i förgrunden blekblå.
Blixten orkade inte "överrösta" det starka blå
naturliga ljuset i vattnet. Hur många av dina bilder från
tropiska dykresor ser ut som den till vänster? Hur minns du att
revet såg ut?
|
Ibland
är det riktigt hopplöst att fotografera i vatten. Öringyngel
i Skräbeån ser de ut
|
så här...
|
... eller
så här? |
 |
 |
Blixten stod
för allt exponeringsljus, eftersom avståndet var litet. Men
när blixtljuset filtrerats genom en
halvmeter gulgröndisigt åvatten blev bilderna därefter.
Originaldiorna låg oanvända i många år. Jag ansåg
dem vara hopplösa ända tills jag skaffade dator med
skanner och bildbehandlingsprogram,
|
Är det
"fusk" att göra så med bilder?
NEJ
hävdar jag med stor bestämdhet
Jag har inte lagt
till något i bilderna som inte fanns där från början.
Jag har inte flyttat på något och inte tagit bort något
utom damm på färgdiat och de vita prickarna som skapats
av blixtljuset. Vad har jag då gjort?
Jo, jag har noggrant
balanserat alla bildens färger till rätt "gråbalans".
Förr sade man: "korrigerat färgstick". I den digitala
världen (både video och digital stillbild) kallar man det för
"vitbalansering". Sedan har jag ökat färgmättnaden
("förstärkt befintliga färger") tills de stämmer
överens med min minnesbild från tagningstillfället.
Både färgfilmen
och de digitala kamerorna har sina brister. De är ju gjorda för
fotografering i luft!! Jag låter datorns bildbehandlingsprogram kompensera
för bristerna. Jag återställer bilderna till det utseende
de borde ha haft från början...
Arbetet är
mödosamt. Det går inte fort. Jag brukar ägna ungefär
en timme åt varje bild innan jag är nöjd.
Jag
kan hjälpa dig att nå liknande resultat
med dina bilder!
Alternativ
1: du skickar bilderna (färgdia eller negativ. Inte färgkort!!).
Jag skannar in dem, bildbehandlar dem och levererar resultatet på
CD och/eller som utskrifter på papper. Det blir inte billigt.
En timme per bild... vad är din egen timtaxa?
Alternativ
2: du har tillgång till skanner och dator. Jag ställer
upp som lärare på en kurs, där du och dina kompisar
får veta hur man gör. Och delar på kostnaden...
Samma
principer gäller naturligtvis för att behandla bilder från
digitalkameror.
|
Några
funderingar från en åldrande fotograf:
På den gamla
tiden var det enbart svartvitt som gällde. Ingen yrkesfotograf med
självrespekt skulle ens drömma om att skicka ett svartvitt kameranegativ
till bildredaktörer eller bildbyråer. Nej, han gick in i sitt
mörkrum, lade negativet i förstoringsapparaten och framställde
en så bra svartvit förstoring han förmådde. Rätt
hårdhet på papperet, rätt pappersframkallare, lite skuggning
här, lite efterbelysning där, kanske en mask för skuggor
eller högdagrar... Att få fram en snygg svartvit förstoring
kunde ta gott och väl en timme och kräva flera misslyckade försök.
Så kom färgfilmen (både färgdia och färgkort).
Ytterst få fotografer skaffade sig kunskaper och resurser så
att de behärskade mörkrumsteknik i färg. I stället tvingades
de att skicka sina dyrbara originaldior till repro eller skanning. Och till
bildredaktörer och reklambyråer och bildagenturer överallt.
Därmed förlorade fotograferna kontrollen över hur deras bilder
återgavs i tidskrifter, dagstidningar och allehanda trycksaker. För
att återvinna kontrollen försökte de göra "kameraoriginalet"
heligt på ett sätt som det svartvita negativet aldrig var. "Originaltrogen
repro" blev en sorts Helig Graal inom hela reproindustrin!
Idag finns högkvalitativa
skannrar som fotografer har råd att äga. Och bildbehandlingsprogram
och snabba datorer. Nu har fotograferna den verkliga chansen att
återvinna kontrollen över hur deras bilder ska återges
i tryck. Men den grafiska industrin har investerat miljoner i dyra trumskannrar.
Den ser hela sitt existensberättigande gå upp i rök och
griper till motåtgärder. "Skicka dina originaldior till
oss så skannar vi dem. Ingenting som du har skannat själv går
att trycka från" påstår de. De bluffar. Syna bluffen!
Jag tillhör den lilla skara fotografer som har bemödat sig om
att lära sig mörkrumsteknik i färg. I snart 40 år har
jag framkallat färgdiafilm, tillverkat färgduplikat i alla tänkbara
storlekar och framställt färgförstoringar även
stora utställningsbilder i färg. För mig är ett färgdia
inget annat än ett råmaterial att göra intressanta och njutbara
bilder från. Slutresultatet behöver inte ens likna originalet
och jag bestämmer själv över hur det ska se ut!
Den digitala tekniken
erbjuder nu ytterligare rika möjligheter. Alla fotografer kan lära
sig (och har råd med) att behärska den. Grip chansen!
|