Hej!
Nedanstående skrev jag till redaktionen för Vetandets Värld. Frågeställningen
togs upp i programmet, men den avfärdades enligt min åsikt alltför
lättvindigt av den medverkande läkaren Harriet Bengtsson.
Just nu målar jag om mitt hus. Ägnar dagarna åt svettdrypande
fasadklättring i stekande sol. Och får njuta av att även mitt
dygn har 24 timmar. Men så snart mörkret, kylan och inomhusarbetet
tar vid, då är jag tillbaka i mitt extrema "långdygn".
DET MÅSTE FINNAS FLER ÄN JAG SOM UPPLEVER SAMMA PROBLEM.
DET BEHÖVER UPPMÄRKSAMMAS!!
Vaddå för problem? Läs nedan och fundera!!
Hej!
Har med intresse följt Vetandets Världs serie om sömn. Jag skriver
det här huvudsakligen för
vidare befordran till Torbjörn Åkerstedt. Fast om det
verkar journalistiskt intressant, så står jag till förfogande...
Min typ av sömnproblem togs nämligen aldrig upp! Och jag vägrar
att tro att jag skulle vara
ensam om dem. Tvärtom är jag övertygad om att massor av
människor har det likadant. Men i stället för att göra något
åt själva orsaken,
bekämpar de symptomen genom att förgifta sig själva till
sömns varje kväll. Sedan måste
de ta motgift för att vakna nästa morgon...
Problemen började när jag kom hem efter nästan 3 år vid Sudans
kust mot Röda Havet, 1973-75.
Där råder ju hett och fuktigt klimat. Dessutom jobbade
jag som dykande turistguide. Jobbet var fysiskt krävande i hettan.
Jag vistades på gungande båtar under ständigt stekande sol.
Vidare vande jag mig vid att dela upp
dygnsvilan på två perioder: cirka 6
timmar nattsömn plus 2 timmar siesta på eftermiddagen.
Efter hemkomsten fick jag periodvis inte sova på nätterna. Jag försökte
allt. Självsuggestion,
sömnmedel, regelbundna sömnvanor... allt. Ingenting
hjälpte. Jag föresatte mig att stiga upp senast vid 8-tiden
varje morgon. Men efter att ha fått
sova kanske bara en timme dessförinnan
(eller inte alls!), gick jag som i en röd dimma hela dagen. Fick
ingenting vettigt uträttat. Framåt kvällen blev jag lika pirrande
klarvaken igen, liksom under
hela natten. "Sömnlöshetsperioderna" återkom
ungefär var tredje vecka.
På vintern 1984 stod jag inför att leverera ett bokmanuskript
(VATTENBILDER, ISBN 91-854202-6). Jag
hade kontrakt på utgivningen, men deadline
för manuslämning närmade sig med oroväckande hastighet. Och
jag fick inte sova på
nätterna! På dagarna var jag för trött för att orka
skriva...
I ren desperation beslöt jag mig för att kapa alla förtöjningar
till omvärldens tider.
Jobba tills jag blev trött och sova tills jag vaknade
utvilad. Oavsett tiden på dygnet. Det blev i början 20 timmars oavbrutet
skrivande följt av 10 timmars
djup och stärkande sömn Sådana "30-timmarsdygn"
fortsatte jag med i ett par kalenderveckor. Så småningom
stabiliserade sig dygnsrytmen till 18 timmar vaken plus 8 timmar
sömn. Alltså ett "dygn" som för mig var 26 timmar långt.
Inte 24!!! Och jodå -
manuset blev färdigt i tid.
Alltsedan dess har jag vetat exakt hur jag ska bekämpa svårigheter
med att somna på kvällen.
Det är bara att fortsätta jobba tills sömnigheten infinner
sig. Sedan att sova tills jag är utsövd. Så enkelt är det!!
Nu har det gått drygt 20 år sedan jag upptäckte mitt "26-timmarsdygn".
Jag har kunnat konstatera att
det även har en årsrytm. Från mitten av maj
till slutet av september brukar jag kunna hålla "24-timmarsdygn".
Alltså insomning och uppvaknande
vid ungefär samma tider varje dag. Framåt
hösten blir jag allt piggare på kvällarna. Det blir allt svårare
att komma upp på morgonen.
I höst- och vintermörkret måste jag då göra en "dygnsvändning"
ungefär en gång per
månad. Alltså: tiden för insomning och uppvaknande förskjuts
framåt med ungefär
2 timmar per kalenderdygn. Det tar knappt 3 veckor att
"komma runt". Och jag kan ägna VARJE dag åt att vara kreativ,
verksam och produktiv!! I hela 18 timmar
per dygn till på köpet...
Naturligtvis underlättas situationen av att jag ända sedan 1975 är
frilans och egen företagare.
Ingen av mina kunder eller klienter lägger sig
i vid vilken tid på dygnet jag har utfört jobbet de har beställt.
Men det kan ju bli lite knepigt
att jonglera med tiderna för möten, konferenser
och annat slikt. Om jag beställer tid på Bilprovningen tre
månader i förväg, kommer
det då att vara "dag" eller "natt" för mig vid den
tiden den dagen...? Säkrast har visat sig vara mellan klockan 13 och
15. Men den tiden kan vara vad som helst
från "tidig morgon" till "sen kväll"
för mig. Ibland "mitt i natten"...
Tidigare bodde jag i ett radhus i Svartbäcken i Uppsala. Största
svårigheten med 26-timmarsdygnet
visade sig vara grannarna. De såg bara de
neddragna rullgardinerna på dagen. Inte att jag arbetade genom hela
natten. Då låg ju de och
sussade sött i sina sängar, bakom sina egna rullgardiner!
Pratet och skvallret och de syrliga kommentarerna tvingade mig
att flytta.
Numera bor jag ensligt ute i skogen med bara två grannar inom synhåll.
När vi träffas, blir
deras första fråga: "Vilken tid på dygnet är det
för dig just nu?" De verkar både
begripa och acceptera.
För mig är problemet alltså inte längre medicinskt utan socialt.
Den stora frågan är då: hur många av mina medmänniskor
har samma problem???
MEN UTAN ATT VETA OM DET!!!
Någonstans har jag läst eller hört att min situation kan bero
på bristande insöndring
av sköldkörtelhormon. Åtminstone behöver jag äta
VÄLDIGT lite för att hålla
vikten (165 cm; 60 kg). Under vinterhalvåret småfryser
jag precis hela tiden. Min idealiska inomhustemperatur för att slippa
frysa är 27-29 grader. Min grundmetabolism är alltså mycket låg.
Efter så här många
år kan jag knappast skylla på acklimatisering till sudanska
temperaturer längre. Tur att jag
numera har egen skog och kan elda med ved...
Finns det någon som forskar på ämnet?
HUR LÄNGE SKA VI EXTREMA "LÅNGDYGNSMÄNNISKOR" BEHÖVA LIDA
AV ATT DEN HÄR
FÖRBASKADE PLANETEN SNURRAR FÖR FORT RUNT SIN EGEN AXEL???
Bästa hälsningar
Inge Lennmark
Dykeri & Undervattensfoto
Hörnet
740 30 BJÖRKLINGE
Tel. 018-37 30 39
Fax 018-37 30 49
GSM 070-207 29 17
Mailto:inge@lennmark.se
http://www.lennmark.se