Före inspelningen:
Jag ramlade nyligen på en ny aspekt på mitt jobb: Att vara sin egen chef. Några bekanta undrade lite naivt "Jamen - har du ingen chef? Hur vet du då vad du ska göra?"

Intressant fråga. Jag har varit min egen chef sedan 1971 (förutom under kortare perioder). En svårighet med att vara sin egen chef är att man själv både måste fatta besluten och genomföra dem. Att göra vad man blir tillsagd eller ombedd går bra, nästan hur trött man än är. För att kunna fatta beslut om vad jag ska göra, måste åtminstone jag vara utsövd.

Där har vi alltså ytterligare en av de viktiga grunderna för 26-timmarsdygnet. Du minns vad jag berättade om de helvetiska sömnlöshetsperioderna på 1970-talet: "jag fick ingenting nyttigt gjort". Precis. Med 26-timmarsdygnet är jag utvilad och fullt beslutsfähig VARJE dag!!

Efter inspelningen:
Har fortsatt att fundera kring dina frågor. Då slog det mig:

1. Med stort intresse tittade jag på programmen där Stephen Fry berättade om bipolär sjukdom - tidigare kallad "mano-depressivitet" med omväxlande maniska och depressiva perioder.

2. Med fasa erinrade jag mig hur jag hade det mellan 1975 och 1985. Perioder med sömnlöshet, håglöshet och nedstämdhet omväxlade med perioder av god nattsömn, verksamhetsiver, arbetslust och initiativförmåga. Från "vågtopp" via "vågdal" till nästa "vågtopp" brukade det gå ungefär 3-5 veckor.

3. I mejlet från min "medbroder" som lyssnat på Kropp&Själ stod bland annat: "Jag kände igen mig på flera punkter som svårighet att sova vissa nätter och stor trötthet vissa dagar. Framförallt kände jag igen beskrivningen av en trötthet som gör att man har väldigt svårt att göra något kreativt. All verksamhet som kräver minsta tankeverksamhet känns helt oöverstiglig. Dessa dagar känns det som om man måst stiga upp mitt i natten fastän det är morgon."; lite längre fram "Jag trodde att jag hade en snabbt växlande bipolär sjukdom.", och på slutet "Ett sömnbehov som inte kan synkas med dygnets växling. En sömnbrist som kommer med en rytm som inte påverkas av om det är dag eller natt."

Hmmm... kan det möjligen vara så, att en del (men inte alla!) fall, där diagnosen är bipolär sjukdom, i själva verket är orsakade av periodisk sömnbrist på grund av en biologisk klocka som går fel? Att det är sömnbristen som orsakar depressionen och inte tvärtom? Att de maniska perioderna är de, där den biologiska klockans "natt" sammanfaller med kalenderdygnets "natt"? Likheten med hur jag hade det innan jag upptäckte 26-timmarsdygnet är påfallande!

Om det var bipolär sjukdom jag led av för drygt 20 år sedan, då måste jag ha befunnit mig i en oavbruten manisk fas allt sedan dess. I mer än två årtionden i sträck... fullständigt orimligt!

Du kan omöjligen svara på sånt. Men du kan vidarebefordra frågorna till de forskare som du har kontakt med inför programmet.