Exempel 1 illustrerar den idealsituation som alla sömnexperter förespråkar: "regelbundna sömnvanor". Insomning klockan 22 varje kväll, uppvaknande klockan 06 varje morgon. Vaken 16 timmar, sömn 8 timmar; 16 + 8 = 24, vilket råkar vara lika med ett kalenderdygn.

Men då vill jag påpeka, att mitt 26-timmarsdygn ger precis lika regelbundna sömnvanor!! Bara med den lilla skillnaden att perioderna av vakenhet och sömn "går i otakt" med kalenderdygnen. Jag måste nämligen vara vaken 18 timmar i sträck för att få sova 8 timmar i sträck.

Granska Exempel 2. Dag 1 är jag vaken klockan 06 till 24, dag 2 kl 08 till kl. 02 natten till dag 3... att förklara det i ord blir krångligt. Läs diagrammet! Lägg framför allt märke till att perioderna av vakenhet och sömn återkommer med samma regelbundenhet som i Exempel 1. Och att jag får sova 8 timmar varje natt!

Skillnaden mot Exempel 1 består bara i att jag är vaken 18 timmar för att sedan sova 8 timmar. Men 18 + 8 = 26, vilket är 2 timmar längre än kalenderdygnet. Vintertid förskjuts alltså mitt biologiska dygn med 2 timmar framåt per kalenderdygn. Enligt diagrammet skulle det ta 14 dagar att komma "varvet runt" (tillbaka till samma tider). För mig brukar det i praktiken ta ungefär 3 veckor.

Exempel 3 visar vad jag tvingades genomlida under de år (ungefär 1976 till 1985) när jag försökte lyda expertråden att regelbundna sömnvanor är lika med regelbundna läggnings- och uppstigningstider. Till sängs varje kväll klockan 22, antingen jag var sömnig eller inte. Uppstigning klockan 06 varje morgon, oavsett om jag fått sova något under natten eller inte. DETTA ÄR DEN STORA LÖGNEN som "sömnexperterna" försöker slå i sina patienter. De borde skämmas!! Men de sitter fast i "24-timmarsparadigmet"...

Man skulle ju kunna tro att jag framåt dag nr 5, efter att inte ha fått sova något alls under föregående natt, borde vara så trött att jag borde somna och sova som en stock natten mellan dag 5 och 6. Icke. Dag 5, 6,7, 8 och 9 var jag så trött hela dagarna att jag inte kunde åstadkomma något vettigt eller nyttigt. Vid läggdags blev jag pirrande klarvaken och låg lika pirrande klarvaken och vred mig som en mask i sängen hela natten!! Dag 10 hade jag "kommit i kapp" 26-timmarsdygnet och fick sova natten mot dag 11. Men snart började helvetet om på ny kula... 

Jag kom underfund med det förlängda biologiska dygnet när jag skrev manus till boken VATTENBILDER (se http://www.lennmark.se/Bocker/Gamla_bocker/Frameset_se.htm). Datum för manuslämning närmade sig. Men jag fick inget skrivet!! Var för trött på dagarna för att kunna skriva - därför att jag inte fick sova på nätterna. Då fattade jag beslutet att kasta loss från omgivningens tider, sova tills jag var utsövd och skriva tills jag blev sömnig. Från början hamnade jag i ett 30-timmarsdygn. Skrev 20 timmar i ett sträck för att sedan sova som en stock i 10 timmar. Så höll jag på i flera veckor. Manuset blev klart och lämnades i tid.

Exempel 4 illustrerar 30-timmarsdygnet. Återigen: lägg märke till regelbundenheten i sömnmönstret. Och att mönstret går ännu mer i otakt med kalenderdygnen.

Den danska rörelsen för "B-människor" känner jag bara flyktigt till. Men mitt intryck är att den består av arbetsskygga latmaskar och slöhögar, som vill finna en ursäkt för att jobba mindre.

Mitt 26-timmarsdygn syftar till precis det motsatta. Nämligen att utnyttja tiden så effektivt som möjligt. Jag är trött och somnar omedelbart när jag går till sängs. Jag vaknar utvilad efter varje sömnperiod. Och jag kan ägna 18 timmar varje dag åt att vara aktiv, kreativ och produktiv!!